Det finns en spricka i allt..

Av

crack-in-everything

”Är det inte bättre att lära sig vinna?”, blev jag tillfrågad några gånger under bokmässan i helgen.

Det roligaste av allt var ansiktsuttrycket hos de som ställde den frågan. Det var en sorts blandning av glädje och överlägsenhet. Glädjen som vi brukar känna när vi har kommit på något nytt och överlägsenhet som effekt av att ingen annan har tänkt på det.

”Klart att det är bättre att lära sig vinna, men förr eller senare kommer alla till mig”, svarade jag till en man med en sådan min.

Han blev tyst och hans blick förändrades och fick något glasaktigt över sig medan han funderade över mitt svar under några korta ögonblick.

”Just det.”, sa han nästan mer för sig själv och gick sedan därifrån.

Det finns åtminstone tre svåra motståndare som vi aldrig kan besegra. Dessa är åldrande, sjukdom och död. Och detta gäller om vi enbart begränsar oss på vårt eget liv. Om vi dessutom breddar vårt fokus så att det innefattar våra nära och kära blir även deras förluster samtidigt våra sorger.

Att lära sig förlora innebär att tillåta sig själv att landa i detta faktum. Det är inte en behaglig process eftersom den inbegriper en hel del sorg. Däremot är den väldigt nyttig, eftersom den gör oss medvetna om livets verklighet. Plötsligt kan det stå klart för oss att allas vår tid är begränsat och att vi alla, oberoende av våra respektive olikheter, har i grund och botten väldigt mycket gemensamt.

Denna insikt, när vi tillåter den finnas, kan snabbt fylla oss med en överväldigande medkänsla, inte bara för våra medmänniskor, utan för allting levande. Den har också en förmåga att städa upp i vårt inre och på nolltid göra oss medvetna om vad som verkligen är viktigt i Livet; vilket vill säga vad som verkligen är värt vår tid och vår uppmärksamhet.

Problemet är att det inte är behagligt, vilket gör att vi både medvetet och omedvetet gör allt för att undvika komma i kontakt med denna sanning.

Jag anser därför att det finns en klar koppling mellan vårt mod och vår medkänsla. Att lära sig förlora handlar om att våga både uppfatta och acceptera det fysiska livets smärtsamma levnadsvillkor. Att lära sig förlora innebär därför att öppna sitt hjärta för kärlek och medkänsla. Allting annat är begränsat och förgängligt.