Den nakna sanningen

Den fysiska kroppen är en förutsättning för vår fysiska existens.

Utan kroppen inget liv. Det är så enkelt.

För mig blir en logisk följd av detta faktum följande:

Ju bättre jag lär mig att kontrollera min egen kropp, desto bättre kontroll kan jag ha över mitt liv. Detta blir extra viktigt när vi befinner oss i pressade, smärtfyllda, skrämmande eller obehagliga situationer. I slutändan lär vi oss mental kontroll genom att lära oss fysisk kontroll.

Vad menas med att vara välutbildad? Att veta mycket information om ett visst område? Att kunna många ”svåra” och ovanliga ord? Att med lätthet navigera mellan komplicerade ekvationer och räknetal?

Hur mycket nytta har vi av vår moderna utbildning när det kommer till livshantering?

Att lära sig andas och slappna av under stress låter inte som mycket att hurra för, men ärligt talat, hur många kan göra det?

Det är mycket lättare att ta ansvar för mitt beteende, än det är för vilka tankar och känslor som kan dyka upp i mitt huvud. Paradoxalt nog verkar en ökad fysisk kontroll vara den bästa formen av mental kontroll. Att låta tankar och känslor vara som de är och fokusera på att agera konstruktivt med det man har, där man är.

Jag hävdar att både livshantering (och stresshantering som en aspekt av livshantering), är en fysisk färdighet och inte ett teoretiskt ämne. Jag hävdar också att impulskontroll är den mest beundransvärda och eftersträvansvärda färdigheten av alla. Utan den är vi bara apor förklädda i dräkt och kostym; Och det behövs inte mycket till påfrestning för att vår oslipade ouppfostrade, otränade och okultiverade däggdjursnatur ska göra sig till känna. Vi vet mycket, men vi kan för lite. 

Om vi ska kunna se fram emot ansvarsfulla, civiliserade och modiga framtida medborgare är det dags att basera både vårt utbildningssystem och vår hemuppfostran på träning istället för föreläsningar.