Det normalas fångar

Att definiera någonting betyder att bestämma,
avgränsa, fastställa vad någonting är.
Ordet härstammar från latinets definitus som betyder både att bestämma
och att begränsa
. När vi definierar
någonting, bestämmer vi vad detta någonting betyder för oss
. Vi sätter det
i ett sammanhang och ger det en mening, en betydelse. Men, så fort detta
någonting har fått en definition, har dess betydelse blivit fastställt.
Någonting som skulle kunna ha flera olika betydelser, sättas i flera olika
sammanhang och ses ur flera olika perspektiv, har genom vår definition låsts i den betydelse som vi har gett
det. Därför är det väldigt väsentligt
att vi är medvetna om hur vi
definierar saker och ting för oss själva, eftersom dessa definitioner har enorm
påverkan på våra tankar, våra känslor, våra attityder och, inte minst, våra
handlingar.
I verkligheten gäller dock oftast det motsatta…
De flesta av våra
definitioner har vi fått genom att tillhöra den kulturen och den folkgruppen
som vi är födda och uppvuxna i. Vi programmeras av vår miljö till att bli normala; att vara som flertalet
individer av den befolkning som vi har fötts inom. Vi kallar denna process för
socialisering, eller i talspråket, fostran.
Att vara normal är detsamma
som att passa in i mängden, att inte sticka ut, att inte vara avvikande. Att
vara normal är att vara som det statistiska tvärsnittet. Någon annan normalitet
finns det inte. Till exempel: Om de flesta människor i den befolkningsgruppen
man tillhör konsumerar alkohol är det alltså onormalt att vara nykterist.
Onormalt betyder att något avviker från
normalen
, att någonting är ovanligt helt
enkelt.
Men när vi i allmänhet talar
om det onormala så menar vi oftast i en starkare betydelse än att någonting
bara är ovanligt. Oftast inbegriper ordet onormal att någonting inte är bara
ovanligt, utan också onaturligt, eller
till och med defekt.
Säg till någon att han eller hon är onormal så kommer
du med störst sannolikhet att såra hans/hennes känslor. Som sociala varelser vi
är, gör vi oftast allt för att passa in och inte vara ”sämre” än andra, samtidigt som det är just denna strävan som
låser in oss innanför den fastlåsta verklighetens trånga murar.
Själv har jag haft väldig tur
(i min övriga otur), att på grund av kriget på Balkan, i 18 års ålder flytta
till en helt ny kultur, ny befolkningsgrupp och ny uppsättning normer. Denna
förändring har gjort mig medveten om vad jag själv har betraktat som normalt,
samtidigt som den har genom direkt erfarenhet gett mig insikten att ”det normala” kan se väldigt olika ut
beroende på tid och plats.
Jag antar att det var min
mångkulturella bakgrund (i kombination med att jag som elitidrottare fått resa
en hel del utomlands), som gjorde att jag var öppen och nyfiken på det nya.
Från dag ett har jag uppfattat det svenska samhället som exotisk och spännande
vilket gjorde att jag utan problem kunde anpassa mig och lära mig vad som är
normalt i den här kulturen. Jag säger inte att det alltid har varit lätt, men det
har alltid varit spännande och intressant.
I och med detta krossades och
försvann mina mentala spärrar; de spärrar som gör att man uppfattade sin gamla,
ursprungliga verklighet som den enda existerande. Jag har också kunnat bevittna
hur det har gått för dem vars spärrar var hårdare än mina. Inte så bra, om man
ska uttrycka det milt.
Med denna nyvunna mentala
frihet, har jag börjat se mig om och ställa mig följande frågor:
     * Vilken
är den allmänna, d v s ”den normala” synen på Livet och dess betydelse. Hur
definierar vi vad som är viktigt och värdefullt här i Livet? Vad menas med att
ha ett bra liv?
     * Hur
definierar vi oss själva? Hur mycket styrs vad som är bra och dåligt för oss,
samt vad som är möjligt och omöjligt för oss av dessa definitioner?
             *  Är
dessa definitioner som vi ofta omedvetet (ofrivilligt, automatiskt) rättar oss
efter, verkligen de bästa vi kan ha? Om vi kunde bli medvetna om dem, skulle vi
valt dessa eller andra?

Denna fråga blev väldigt relevant för mig eftersom jag själv har kunnat uppleva
hur mycket rikare och friare liv som jag fått sedan jag själv fått chansen att
välja vilka definitioner som jag ska följa och vilka som jag valt att lämna.
     * Hur
ser vi på döden?
Svaren på dessa frågor är enligt min
uppfattning avgörande för varje människans livskvalitet.
I vår vardag
bär vi med oss definitioner av liv, död,
vänskap, kärlek, vinst, förlust, lycka
och så vidare. De allra flesta av
dessa definitioner är i själva verket subjektiva tolkningar som vi ärvt av vår
omgivning. Dessa definitioner definierar i sin tur vår verklighet och hur vi
förhåller oss till den.
Utan den medvetna närvaron
berövas vi vår frihet att välja. Det är bristen på denna frihet som gör att vi
”föds som original, men dör som kopior”.