En lömsk Besserwisser

Inom mig
finns en lömsk besserwisser som oavbrutet snackar skit i mitt huvud. En som låtsas vilja mitt bästa, men vars
enda syfte verkar vara att göra mig stressad och olycklig
. Så länge jag kan
minnas har den jäveln varit med mig och med sina kommentarer påverkat mitt liv.
Han babblar från att jag har öppnat mina ögon på morgonen tills jag slutit dem
för att sova på kvällen.
Han vill gärna berätta för mig vem
jag är och hur jag är
.
Han värderar tolkar och reagerar på alla
mina erfarenheter och vill dessutom att jag uppfattar hans tolkningar som
verklighet; att jag tar dem på allvar. Han hotar mig med att: ”om inte jag tar
hans snack på allvar, så kommer jag bittert ångra mig”.
När allt kommer
omkring så vill han bara att det ska gå bra för mig, att jag ska ”bli någon”,
att jag ska ”lyckas i livet”. Han vill hjälpa mig så att jag ”slipper göra bort
mig”, slipper avslöja för omvärlden hur
vek, osäker, klumpig och värdelös jag är. Därför vill han att jag konstant ska
lyssna på honom, vara på min vakt och aldrig, aldrig någonsin slappna av.
Eftersom
han vet allting bäst ger han mig konstant instruktioner i hur jag ska leva mitt
liv. Han är expert på alla område. Inte nog med det, utan han skäller dessutom
ut mig, dömer ut mig, förlöjligar mig och inte minst förolämpar mig när jag
inte lyckas med mina företag. Egentligen,
inte riktigt när jag inte lyckas med mina företag, utan snarare, när jag inte lyckas leva upp till hans krav
på hur jag borde ha lyckats
.
Detta är inte riktigt samma sak. Han
älskar att jämföra mig med andra människor och påpeka hur mycket bättre de är
än jag inom livets olika områden.
Då är det
kanske dags att vi ställer oss frågan vem jag är? Om vi ska utgå från besserwisserns
perspektiv, är jag uppenbarligen en värdelös nolla som inte skulle klarat sig i
5 min utan hans fantastiska ”hjälp och stöd”. Men om vi skjuter besserwisserns
skitdefinitioner åt sidan för ett ögonblick… Vem är jag bortom besserwisserns
åsikter och värderingar? Denna fråga är inte så lätt att svara på. Jag har i
alla fall lyckats konstatera två saker som jag uppfattar och betraktar som
fakta:
Den första
är att jag är den som besserwissern
snackar till, det vill säga den som hör honom
, men också i och med detta, den
som har potentiell möjlighet att välja att inte lyssna på honom
.
Den andra
är att jag är en människa. Detta
låter kanske inte som något superhäftigt. Om man redan är en människa är det
världens mest naturliga och självklara sak att vara det. Men har vi någonsin
tagit oss tid att lära känna oss själva? Att fördjupa oss i vad det egentligen
innebär att vara en människa? Eller har vi haft fullt upp att dansa efter våra
respektive besserwissers pipor? Har vi lagt den största delen av vår tid och
energi på att jämföra oss med varandra, värdera varandra och kämpat att
förtjäna varandras godkännande och sympati?
Det finns
ett gammalt svenskt ordspråk som lyder: ”Bättre
en äkta fiende än en falsk vän!”
Besserwissern är den värsta sortens
fiende; nämligen en inre sådan. En förrädare om man så vill, eftersom han bor innanför mig och låtsas vara min vän.
Ju mer jag lyssnar på honom desto mer
osäker blir jag! Ju mer jag försöker leva upp till hans krav och förväntningar
desto mer stress, slit och missnöje känner jag i mitt liv.
Men också, om
jag försöker göra mig av med honom och ”slänga ut” honom ur mitt huvud så går
inte detta. Han bor inne hos mig och alla mina försök att bli kvitt honom
”göder honom” med min uppmärksamhet och energi.
Jag skrev i
mitt senaste inlägg (”Precis som i Tango”), att ”den första och viktigaste principen i SjälFörsvar är att det är vårt
psyke som ska leda och kroppen som ska följa. Psyket ska bidra med riktning och
stöd, för att kroppen ska kunna röra sig med frihet och elegans.”
Med Psyket menas INTE våra tankar och känslor. Vår inre förrädare har för det
mesta kontroll över dem. Ord är besserwisserns främsta vapen och både våra
tankar och våra känslor existerar som ord i vårt inre. I själva verket är
känslor till sin natur en fysisk upplevelse, men vi är vana att sätta ord på
dem och uttrycka dem verbalt. Ord är beskrivningar av verkligheten, men verkligheten är mycket mer än ord.
Att uppleva hur en banan smakar och tänka på att bananer smakar sött är inte
samma sak.  

Genom träning i mindfulness, lär vi oss att vara med
oss själva på en nivå som är bortom ord och tack vare detta, bortom förrädarens
räckvidd. Vi lär oss att uppmärksamma vårt inre på samma sätt som vi lyssnar på
musik, upplever en solnedgång eller en regnskur. Ordlöst och direkt