Fastna eller Flyta

När någon fortsätter ligga stilla trots att vi försöker väcka honom eller henne blir vi oroliga och letar efter tecken på att personen andas. Om han/hon inte andas, blir vi förmodligen ännu mer oroliga och kollar om de har någon puls. Om pulsen saknas men personen fortfarande är varm, försöker vi återuppliva honom/henne genom att ge personen hjärtmassage och konstgjord andning. Vi delar med oss av vår egen rörelse, för att (bokstavligen) blåsa liv tillbaka i deras.
Alla delar av denna historia visar att livet är sammanflätat med, och beroende av, rörelse. När all rörelse upphör, när allting inom oss stannar upp, ja… då är vi döda helt enkelt.
Det är viktigt att vi aldrig hindrar Livet (rörelsen inom oss), genom att fastna i saker och ting. Jag tror att jag var 15-16 år gammal när jag på träningen ”åkte på” en rejäl spark i magen. Luften gick ur mig och jag vek mig dubbel, samtidigt som båda mina armar automatiskt täckte över den skadade platsen. Min motståndare var dock inte färdig, utan var mitt inne i en två-sparks kombination. Detta ledde till att hans nästa spark träffade mig rakt i huvudet och skickade mig flygande in i väggen bakom oss.
Så fort mitt psyke fastnade i (”låste sig” vid) smärtan blev min kropp handlingsförlamad och förvandlades till en enkel måltavla för min motståndare. Det finns till och med ett ordspråk som beskriver detta tillståndet: ”En olycka kommer sällan ensam.”
När vårt sinne låser sig vid olyckan som precis har hänt oss, blir vi handlingsförlamade och förvandlas till måltavla för fler olyckor. Oavsett om smärtan vi upplever är fysisk (som vid en spark i magen), eller mental (som vid ett brustet hjärta eller ekonomiska bekymmer), är det viktigt att vi fortsätter leva vidare tillsammans med och oberoende av smärtan.
Träning i mindfulness är därför träning i mental tuffhet. Vi disciplinerar oss att sitta med en värdig hållning och koncentrera oss på vår andning. Vi låter våra känslor vara som de är och för gång på gång tillbaka vår uppmärksamhet till andningen och hållningen. Vi fastnar i våra känslor bara när vi försöker ta bort dem, eller fly från dem. Vår fokus på andningen påminner oss om att vi fortfarande deltar i livets flöde, i livets rörelse genom oss; Att matchen ännu inte är över och att vi i allra högsta grad fortfarande är kvar i den.