Hur viktigt?

Det händer ofta att jag får i uppdrag att arbeta med olika arbetslag.  En sak förekommer väldigt frekvent. Efter att vi träffats i nästan två timmar där vi klargjort problemen, ökat vår förståelse av hur problemen förhåller sig till varandra samt valt ut det viktigaste som vi ska prioritera och fokusera på; Går vi vidare för att utifrån det arbetet definiera våra mål , vårt syfte och vår metod. Vi har i nuläget också bestämt vem som ansvarar för vad i processen. Det enda som då återstår är för arbetslaget att bestämma tid för deras nästa träff, den träff där de ska sätta i gång med att genomföra allt det som vi tillsammans har kommit fram till.
Innan de ska komma överens om tiden för sin nästa träff ställer jag en sista fråga
–          – Nu när alla förberedelser och planeringen är klar, på en skala 1-10, hur viktigt tycker ni det är att ni genomför detta?
Jag förklarar också att 1 på skalan betyder att det är fullständigt oviktigt och 10 det viktigaste som finns, i arbetslivskontext. Nästan alltid svarar hela laget 10! Ibland säger vissa till och med 11.
–        
            –  Ok, säker jag, då ska ni bara bestämma tid för nästa träff när ni ska sätta igång. Varsågoda.
Då händer det någonting fantastiskt! Plötsligt förändras stämningen tillsammans med arbetslagsmedlemmarnas ansiktsuttryck. Någonting händer med energin i rummet och det känns som om någon har lagt ett tungt blött täcke över oss allihop.  Folk bläddrar i sina almanackor och det kan passera upp till tio minuter utan att de har lyckats enas om tiden för nästa träff.
      – Vad händer!?  
När jag ställer denna fråga får jag alltid 1000 olika anledningar varför det är svårt att komma överens om tid för nästa träff och vilka hinder som krånglar till det.
–        
             –  När jag frågade er hur viktigt ni tyckte det var för er att sätta igång så svarade ni 10. Tio betyder att detta går före allting annat eftersom kvaliteten på allting annat är beroende av hur väl ni lyckas genomföra just denna handlingsplan.
 
Då ber jag samtliga tänka igenom en gång till hur viktigt var och en i arbetslaget tycker att det hela är och svara med en siffra mellan 1 och 10…
Tanke och avsikt är två väldigt olika begrepp. Vi kan tänka och tycka både det ena och det andra, men utan avsikt att förverkliga det stannar allting kvar i vårt huvud. Avsikt innefattar tanke, känsla och kropp. Bara tanke räcker inte långt. Det spelar ingen roll vad vi tänker om det sker utan kontakt med resten av vårt väsen. Människans tanke kan jämföras med bilens chaufför, känslorna motsvarar bränslet för bilen och kroppen motsvarar själva fordonet. Om någon av delarna inte är med kommer inte bilen röra sig ur fläcken.
 
När jag var liten trodde jag att jag visste hur man kör bil. Man sätter sig i förarsätet, tar på sig bältet, stoppar in nyckeln och vrider om för att starta den och sedan var det mer eller mindre att” tuta och köra”. När jag många år senare skulle ta körkort upptäckte jag att det inte var riktigt så enkelt. Det krävdes investering i tid, nerver och energi innan jag lärt mig att fungera tillsammans med bilen som en enhet (helhet). Jag var redan över 25 år gammal och hatade hela grejen. Jag hatade att behöva lägga tid på sådant när jag redan hade fullt upp och ont om tid. Jag tyckte inte ens om att köra bil och det var inte särskilt miljövänligt heller. Med andra ord, hade jag 1000 ursäkter och förklaringar.
Inga ursäkter kunde dock ändra på det faktum att körkortet är en del av den moderna människans allmänbildning. Utan körkort skulle mitt liv förbli extremt begränsat och jag var tvungen att till slut acceptera och kapitulera att jag under en period skulle ha det värre, för att sedan ha det bättre; och att på en skala mellan 1-10 så var körkortet närmare 10 än de flesta andra sysslor som jag lade tid och energi på.
Det är först när vi har lärt oss att använda alla våra resurser som en helhet som vi kan släppa fram  vår mänskliga potential och åstadkomma förbättringar inom oss och omkring oss.  Fram till dess kommer vi lägga vår energi på 1000 ursäkter och förklaringar. Inlärningen är sällan rolig och vi har oftast ont om tid. De allra flesta tycker att de skulle ha nytta av att träna mindfulness eller någon typ av mental träning. Min fråga är alltid…
  
     – Hur viktigt är detta för dig på en skala 1-10?