Måste man alltid vinna?

Av

I förmiddags såg jag en intervju med Olof Röhlander.
Den visades på TV4 Nyhetsmorgon där han blev intervjuad av bröderna Timell. Anledningen
till intervjun var att Olof har skrivit en ny bok som heter ”Bli en
Vinnarskalle”.

Här kan du se intervjun

Jag kan
knappt säga att Olof och jag känner varandra. Vi har båda läst på Skandinaviska
Ledarhögskolan hos Lars Eric Uneståhl och har därför träffats vid ett par
tillfällen. Det jag KAN säga om Olof är
att han är ambitiös, arbetsam och att han verkligen brinner för den Mentala
Träningen.
En annan sak som jag gillar hos honom är att han ofta kommer
ihåg att i sina intervjuer nämna professor Uneståhl och hänvisa till hans 50 år
långa arbete och forskning.
Jag har dock under många år upplevt
att min tolkning av och syn på den Mentala Träningen
skiljer sig avsevärt från Olofs på några väldigt viktiga punkter.
Detta behöver i sig inte vara ett problem. Faktum är att det finns många
fördelar med att vi tänker olika och närmar oss verkligheten på olika sätt. På
det sättet kan vi komplettera varandra, samt möta behov hos olika typer av
människor.
Jag skriver
inte detta för att kritisera Olofs syn på den Mentala Träningen. Det är INTE mitt syfte. Hans stora
framgång vittnar om att det arbete han gör, gör stor nytta och uppskattas av
många människor. Jag är övertygad om att han kommer att fortsätta att skörda
framgångar även i framtiden och jag vill personligen önska honom all lycka med
detta.
Det jag
vill med den här texten är att visa på att det finns också andra sätt att
uppfatta, tillämpa och praktisera Mental Träning än det som Olof har. Detta betyder inte att min syn är bättre;
bara att den skiljer sig markant från det som är ”main stream” idag.
Inom
”SjälFörsvar” ser vi annorlunda på det här med att vinna och/eller förlora.
Samhället älskar de som vinner medaljer, de som ”levererar” resultat, de som
blir ”bäst när det gäller”.
Men, är det verkligen alltid så att den som
spelar bäst vinner??
Hur många gånger har vi inte bevittnat att folk
utnyttjar reglerna till sin fördel? De vinner inte för att de spelar bäst, utan
för att de håller sig i den så kallade ”gråzonen”. I stället för att fokusera
på att göra sitt bästa, ser de till att istället provocera, förstöra och
sabotera för sina motståndare.
Jag har t
ex blivit grovt besviken på boxningen i år. En himla massa (Olympiska) boxare,
verkar mer tränat på hur de ska ”krama” sin motståndare så att han inte får
chans att boxas ordentligt, än att göra en bra match själva. Jag stängde av min
TV här om kvällen när jag såg en snabb och vältränad Italienare som såg till
att plocka några snabba poäng från sin kubanska motståndare och sedan gå in i
klinch och ”krama” honom under största delen av matchen. Han är i finalen, men
för mig är han ingen ”vinnarskalle”, utan en skam och parodi på boxare. Men
visst; han lär vinna OS guld…
Vill man se
bra boxning, ska man kolla på tjejerna. Där finns mycket mod, hjärta och
ärlighet att njuta av!
Det är inte
alltid att de bästa och modigaste idrottarna vinner. Det är inte heller så att
de mest arbetsamma och disciplinerade arbetarna är dem som blir uppmärksammade,
befordrade och får löneförhöjning. Det är inte heller så att de som älskar och
önskar barn över allting annat är de som välsignas med dem; eller att de som är
mest glada och tacksamma för livet slipper dö en alldeles för tidig död.
Jag såg för
många år sedan en intervju med den amerikanska skådespelaren Denzel Washington.
Han är förresten lite av en favorit. Denzel gästade hos den berömda Oprah och
sa följande mening: ”Min mor har alltid
sagt till mig att det är människor som ger priser, medan det är Gud som ger
belöningar.”
Tänk om det är så att den största
gåvan som vi någonsin kommer att få redan är vår? Gåvan är vårt Liv och vi har
fått den när vi föddes! Utan den hade ingenting annat varit möjligt.
Och tänk om det är så att medan vi
jagar efter priser och medaljer; efter bekräftelse och uppskattning, som denna
tidsbegränsande gåvan rinner oss ur händerna?
Under
intervjun med Olof Röhlander, sa Martin Timell följande: ”Mitt mål med att bli en vinnarskalle är att uppnå ett slags frid i
själen, att komma till tals med de här ”demonerna” som man kan ha mellan klockan
3 och 5 på morgonen, när jag tycker att livet är fullkomligt vidrigt.”
FRID I
SJÄLEN! Utan den kan vi inte njuta av den gåvan som vi redan fått; den största
gåvan av alla. Så länge våra inre ”demoner” och ”besserwissers” (se mitt
senaste inlägg), styr och ställer i vår Själ finns det ingen rast och ingen ro.
Utan frid i själen är det omöjligt att glädjas åt de finaste framgångarna.
Syftet med
SjälFörsvar är att lära folk att FÖRLORA med FRID I SJÄLEN. Så man kan lite
skämtsamt säga att jag vill lära folk att ”bli Förlorarskallar”. Inom
SjälFörsvar utgår vi ifrån att ALLA FÖRLORAR. Vi förlorar vår popularitet, vårt
inflytande och våra positioner; vi förlorar våra relationer, våra nära och
kära, vår ungdom och hälsa och slutligen även vårt eget Liv.
Men säg
mig, vad är mest tragiskt; Att gåvan vi fått kommer att tas ifrån oss, eller
att vi inte kunde uppskatta den medan den var vår? Även den jävligaste skitdagen är fortfarande en dag i våra Liv och
förtjänar att uppskattas och behandlas med respekt.
Hur många dagar i våra
liv har vi inte otacksamt kastat bort på grund av att de inte blev så som vi
ville att de skulle bli? Det perfekta är det godas största fiende!
Glöm det ”perfekta åket” och BARA ÅK istället.