Om rädsla för rädslan ( mental träning för kampsport)

Jag var
väldigt ung när jag upptäckte att ilskan hjälpte mig att bli fri från rädslan.
Och idag, när jag ser tillbaka på mitt liv, så måste jag medge att jag har
varit rädd för väldigt mycket. Rädd att dö, rädd för krig, rädd att bli sjuk,
rädd att misslyckas, rädd att förlora de som står mig nära, rädd att ingen
kommer vilja komma mig nära, rädd att inte räcka till, rädd för andra människor
och hemskheter/dumheter som de kan hitta på… Listan är i stort sätt oändlig.
Men, när
jag kände mig riktigt arg, då drog sig rädslan tillbaka någonstans djupare i
mitt inre. Ilska är en så pass intensiv känsla, att den är kapabel att, under
en begränsad period, ersätta även den starkaste rädslan. Den aggressiva
reaktionen är kapabel att knuffa undan rädslan från sin härskartron. Vilken berusande befrielsekänsla! Och
berusande är verkligen korrekt ord.
När vi
känner oss fyllda av en stark rädsla, (eller av en annan starkt obehaglig
känsla), så vill vi spontant helst undvika den. Vi vill inte uppleva det vi
känner men kan samtidigt inte hjälpa det. Jag tror att detta är orsaken till
att många människor berusar sig på olika sätt när de mår dåligt. De vill inte
uppleva sin rädsla, sin olycka, sin emotionella smärta, men kan samtidigt inte
fly från dessa. Att berusa och bedöva hjärnan kan då ge en tillfällig lindring.
Alkohol har en förmåga att distrahera och ”sakta ner” ett upphetsat psyke och
minska spänningsgraden i en stressad kropp.
Priset man
betalar för önskan att fly från sig själv är dock väldigt högt. För att köpa
mig fri från mina rädslor var jag tvungen att ersätta dem med större och större
mängder av ilska och aggressivitet. Detta gjorde mitt psyke instabilt och mitt
beteende explosivt. Ett konstant upphetsat psyke är en säker väg till ett
sorgligt liv.
Ett psyke
som är upphetsat kan inte tänka klart och är därför dåligt på att analysera
information, reflektera över sina erfarenheter, fatta intelligenta beslut och
lära sig, det vill säga utvecklas i största allmänhet. Detta stänger många
dörrar i ens liv och naturligtvis också negativt påverkar ens självbild och
självförtroende.
Ett konstant
upphetsat psyke reagerar aggressivt på minsta lilla osäkerhet, vilket gör att
andra människor börjar dra sig undan och undvika ens sällskap, samt att man
lätt hamnar i trubbel och konflikter.  
Ett konstant
upphetsat psyke låter inte kroppen komma till ro vilket förstör vår
återhämtningsförmåga, matsmältningsförmåga och vår fysiska prestationsförmåga. Balans,
timing, koordination och avståndskontroll är alla beroende av en avspänd kropp.
”Tänd men inte spänd” brukar det heta inom idrotten, vilket jag tolkar som
”Fokuserad men inte aggressiv” när det gäller kampsport.
Mitt
samarbete med kampsportsutövare baseras därför på ett enda mål. Att ersätta aggressivitet med självkontroll. Genom
spänningskontroll, andningskontroll och fokuskontroll, tränar vi oss att inte vara rädda för vår rädsla. Vi
tränar oss i att acceptera den och kontrollera den. Man kan aldrig styra en
match bättre än man kan styra sig själv i den matchen. Vi kan aldrig styra vårt
liv i högre grad än vi kan styra oss själva i Livet.