The Power of the Pack
Vi blir som vi umgås! Detta innebär att vi antingen lyfts upp till, eller sänks ner till nivån av vårt umgänge. Därför är umgängeskretsen för mig en extremt viktig del av den mentala utvecklingen. Denna princip gäller för både grupper och individer.
I mitt sätt att arbeta har vi två aspekter att ta hänsyn till. Den första aspekten handlar om vårt val av umgängeskretsen (när vi har möjligheten och lyxen att välja), och den andra om vårt förhållningssätt till den kretsen (eller kretsar) som vi redan tillhör och är en del av.
När det gäller den första aspekten är det väldigt viktigt att vi medvetet tar ansvar för att öppet erkänna när folk omkring oss gör någonting bra. Att vi gratulerar dem för deras insats och prestation; att vi berömmer dem och ber dem berätta för oss och kanske till och med lära ut till oss hur de gör.
Detta låter kanske som en enkel sak att göra och det är den också – i teorin! I praktiken finns det dock ett stort hinder och det är vårt eget ego, eller mer specifikt uttryckt, vår avundsjuka.
Avund betyder, om vi rättar oss efter dess latinska ursprung (invidere), att ”inte se”; där in = inte och videre = se. När vi vill uppfatta ett ord rätt får vi ta ett närmare titt på ordets etymologiska ursprung, vilket i det här fallet refererar till en person ”som inte vill se”. Som inte vill se vaddå??
Jo; avundsjuka handlar om att inte vilja se det som är gott hos andra; det som är vackert, framgångsrikt, lyckat, glädjefyllt eller kärleksfullt hos människor omkring oss. Vi beter oss på det viset eftersom andras framgångar påminner oss om våra egna brister och tillkortakommanden. Detta sker eftersom vi omedvetet (ofrivilligt, automatiskt), jämför oss med varandra. Vi vill hellre slå sönder spegeln som visar på våra brister än ta ansvar för att rätta till dem. Människan (vårt ego) vill glänsa helt ensam och försöker därför att förneka, eller till och med förgöra, det som är vackert omkring henne.
Det sorgliga är att vi inte kan förneka det vackra hos andra, utan att samtidigt förneka det hos oss själva. När vi tar bort det vackra omkring oss, blir vi störst, bäst och vackrast i vår lilla bubbla, eller som en god vän till mig brukar säga, ”vi blir tuppen på vår gödselhög”. Visst, vi står högre upp än andra omkring oss, men dock fortfarande på en gödselhög! Visst, vi glänser, men bara på grund av att vi har tryckt ner, fryst ut och förlöjligat människor i vår umgängeskrets.
Att trycka ner och förneka andras kvaliteter är en heltidssyssla och kräver enorma mängder energi. Samma energi som vi hade kunnat använda oss av för att erkänna deras styrkor och utveckla samma för vår egen del.
Därför, det gäller att ”svälja sin avundsjuka” (och inte sin stolthet som vi så ofta säger) och erkänna och visa uppskattning för andras rikedomar och kvaliteter. När vi erkänner dessa hos andra, erkänner vi samtidigt för egen del att de finns och att vi också skulle vilja utveckla de hos oss själva. Detta är ett AVGÖRANDE första steg. Som jag så ofta påpekar, vi kan aldrig ta ansvar för det som vi inte är medvetna om.
På det sättet vinner alla; både vi och andra. Vi uppmuntrar andras rikedomar och i vårt umgänge med dem, släpper in mer av den varan i vårt eget liv. Också, ju mer vi släpper loss våra egna rikedomar, desto bättre blir det för vår omgivning. För att sammanfatta det hela med Den finske psykiatrikern Ben Furmans ord: ”Personlig utveckling är en social process!”
Jag vill också påpeka att min fasta övertygelse är att det inte handlar om vi har avundsjuka inom oss eller inte, utan snarare om vi erkänner den och tar ansvar för att inte låta den kontrollera oss eller inte. Jag har skrivit om detta i mitt senaste inlägg med rubriken ”Själ(v)förtryck”.
I nästkommande inlägg kommer jag skriva om den andra aspekten av ”The Power of the Pack” principen, nämligen om vårt förhållningssätt till den kretsen (eller kretsar) som vi redan tillhör och är en del av.
Glad påsk! J
