”Tänk inte, KÄNN!”

Av
       
        ”Tänk inte, KÄNN!”
…säger Bruce Lee till sin elev i en gammal kung–fu film (Enter the Dragon, 1973).
Han förklarar vidare att tänkandet kan jämföras med ett finger som pekar mot månen, om vi stirrar oss blinda på fingret missar vi det som fingret pekar mot. Vi missar hela poängen! Vi missar månens obeskrivliga skönhet.
Detta är förresten en gammal Zen-historia som Bruce använde sig av som inspiration för sin berömda filmscen. Man kan fortfarande idag, 40 år senare, beställa T-shirts med dessa ord tryckta på bröstet.
”Tänk inte, KÄNN!” handlar om den enorma skillnaden mellan en direkt upplevelse och den verbala beskrivningen av denna. De är inte samma sak. Upplevelsen är månen. Verbala beskrivningen är fingret som pekar mot månen. Fingret kan aldrig någonsin ersätta månen! Hur skulle det kunna göra det?
Först kommer upplevelsen, den direkta erfarenheten. Sedan kommer den eventuella verbala beskrivningen. 
Det kan bli så knasigt när vi ”utbildar” lärare i flera år utan att de under sin utbildning får möjligheten att genom direkt erfarenhet lära sig hur det känns att undervisa en klass elever som inte vill ge en chansen att undervisa, hur motiverad och väl förberedd man än må vara. Om lärarna inte under sin utbildning har kommit i direkt kontakt med sina egna känslor av oro, uppgivenhet, besvikelse och brist på motivation, samt lärt sig hantera dessa, kommer den direkta kontakten med verkligheten att vara knäckande för de allra flesta av dem.
Det kan bli så fel när både lärarna och eleverna får (utifrån sin intellektuella tolkning av andras beskrivningar) för sig att självtillit handlar om att man ska tänka på ett visst sätt. När det i själva verket handlar om att inte tänka alls, varken på sig själv eller på om man kommer lyckas med det man gör. Äkta självtillit handlar om att acceptera att vi inte vet om vi kommer att lyckas med det vi försöker åstadkomma. Det handlar om att kunna slappna av, låta vår oro vara som den är och rikta all vår fokus på det vi har framför oss för tillfället.
Det är en enorm skillnad mellan att förstå en beskrivning av någonting och att förstå själva fenomenet som beskrivningen syftar på. Beskrivningen kan vi förstå med våra tankar. Själva fenomenet kan bara förstås genom direkt upplevelse. Därför kan vi aldrig förstå en annan människa till 100 %.
När vi verkligen tagit till oss detta, förändras vårt sätt. Vi börjar lyssna mer på andra och mindre på våra egna ord, tankar och åsikter. Vi lyssnar bortom orden; även när andra är tysta. Vår själ söker kontakt med andras i vår strävan efter att delta i någon annans upplevelse. Vi strävar efter att känna andras känsla.
”Tänk inte, KÄNN!” handlar därför om ödmjukhet. Det handlar också om respekt. Respekt för andra. Respekt för en själv. Respekt för Livet.
”Tänk inte, KÄNN!” handlar därför om MEDKÄNSLA.