En malfunktion

Av

zoo1

 

Jag har inte kraften att bestämma hur länge jag får vara med i det här livet. Jag kan göra mitt allra bästa för att säkra min fortsatta existens, men det finns väldigt mycket som är bortom min kontroll. Jag kan få en dödlig cancersjukdom, råka ut för en trafik, flyg, dyk eller en annan typ av olycka; bli avrättad av en galen kriminell eller av en fanatiker.

Just jämförelse med cancern känns väldigt träffande eftersom cancern är en elakartad sjukdom där de sjuka cellerna vänder sig mot och angriper sin egen kropp. På samma sätt som sjuka medlemmar av människosläktet vänder sig mot sina egna artfränder.

Konrad Lorenz var en österrikisk beteendeforskare som grundade etologin, den biologiska inriktningen i studiet av djurens beteende. Detta och andra studier gjorde att han tillsammans med den holländske zoologen Nikolaas Tinbergen och den tyske insektsforskaren Karl von Frisch mottog Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1973, med motiveringen: ”for their discoveries concerning organization and elicitation of individual and social behaviour patterns.”

Enligt hans rön, när det kommer till kamp mellan individer som tillhör samma art, så slutar dessa nästan aldrig med att någon dör. Han påpekade att till och med pirayor och skallerormar, som vanligtvis hugger mot allt och alla inte använder sina dödliga färdigheter på medlemmar av sin egen art. Pirayor ”piskar” varandra med sina fenor medan skallerormar brottas.

Ondskan kan sägas vara en sjukdom, en felkombination, en malfunktion; en motsats till det naturliga, balanserade och friska.

Vi kan som sagt inte styra över vilken typ av sjukdom som kommer att kosta oss livet till slut. Det vi dock kan styra över är vilka val och beslut vi gör medan vi fortfarande lever och är friska. Det kan ingen typ av sjuka cancerceller ta ifrån oss.

Vi kan inte bestämma hur vi ska dö, men vi har (tack och lov) fortfarande möjligheten och friheten att bestämma hur mycket kärlek, värdighet och medkänsla vi ska alstra tills dess.

Kanske är det så att terrorns främsta syfte är att chocka oss till den milda grad att vi glömmer bort detta.