Livets mening?

Av

framme3

 

Min familj och jag har haft enormt tur. Vi lyckades fly från kriget.

Vi var lyckliga i vårt gamla land och funderade aldrig på att flytta därifrån. Vi hade inga fiender och trodde till 100% på alla människors lika värde. I min familj, bland våra grannar, våra vänner och våra släktningar var människor av olika nationaliteter och religiösa tillhörigheter och vi älskade dem alla.

Men så kom kriget och kriget har lärt mig en sak om livets mening…

Plötsligt satt vi (min mamma, pappa och min lilla syster) nere i trapphusets källare tillsammans med våra grannar och vi hade så mycket gemensamt. Där satt serber, kroater och muslimer i en möglig källare och ingen av oss kunde förstå vad det är för mardröm som vi har hamnat i. Och hela mardrömmen kan sammanfattas med en kort och enkel mening på tre ord:

Avsaknad av val.

Krigets beskaffenhet raderar ut begreppet val ur livets ekvation. Plötsligt kan du som en förälder inte ha något alls att säga till om dina barns livsvillkor. Inte ens om deras dödsvillkor.

Jag kommer aldrig att glömma uppsynen av fullständig hjälplöshet som mina föräldrar och mina grannkompisars föräldrar utstrålade när vi alla bodde i den där källaren, vetandes att om beväpnade män kommer in, kan de välja att göra precis vad de vill med oss och vi får bara ”åka med”. Om de vill döda oss kan de göra det. Om de innan dess skulle vilja ”roa sig med oss” först; genom att plåga oss, våldta eller skära oss i bitar, kan de göra det också.

Begreppen värde och mening hänger nära samman. Ju mer värdefullt någonting är för oss, desto mer meningsfullt blir det.

Och kriget försatte mig i en situation där någon annan kunde ta sig makten och friheten att bestämma vad min mammas eller min lillasysters liv är värt. Någon annan kunde ta sig friheten att bestämma att våra liv, vår existens inte är värd någonting. Någon annan kunde välja att frånta oss vår mänsklighet och reducera oss till objekt, till värdelösa ting, till ”köttbitar”. Någon annan kunde få för sig att ta det som är mest värdefullt för mig och göra vad han vill med det och jag har inget att säga till om det, eftersom jag uppenbarligen inte är värd någonting. Någon annan kan ta sig makten att radera ut meningen ur mitt liv; att göra mitt liv meningslös… Eller, ännu värre, att göra klart för mig att mitt liv och mina familjemedlemmars liv har aldrig varit värda någonting att hela vår tillvaro egentligen har alltid varit meningslös. Det är bara vi som inte har fattat det förut.

Kriget och flyktingskapet har lärt mig en viktig läxa och det är att livet i sig saknar en given mening; att det saknar ett givet värde och att det är vi, människor som kan skapa eller radera ut mening och värde i våra liv.

Jag lärde mig om livets mening genom ett intimt möte med dess motsats. Jag lärde mig att livets mening är att skapa mening. Livets mening är att skapa värde.

Så, när jag fick möjligheten att fly till Sverige och chansen att skapa mig ett nytt liv, fick jag samtidigt möjligheten att ta tillbaka värde och mening i min existens. Och jag (och andra med mig) fick den av en enda anledning och det är för att Svensken tror på livets värde. Genom att andra ansåg att mitt liv var värt att räddas började mitt liv kännas meningsfullt för mig igen.

Så varje gång vi väljer att hjälpa någon annan gör vi tre saker:

  1. Vi hjälper den människan att ta tillbaka värde och mening i sitt liv
  2. Vi ökar känsla av värde och mening med våra egna liv
  3. Vi gör Livet i sig mera värdefullt

Att dö är normalt. Allt levande dör och där är det ingen skillnad mellan oss och allting annat levande på jorden. Men att förlora värde är ett öde som för oss människor är långt värre än döden. Att förlora värde är att bli av med sin mänsklighet och i och med detta, att bli av med livets mening.