Mod och Ärlighet

Av

Det finns
också några mentala aspekter som är kopplade till de djupa ställningarna och
till de stora, raka rörelserna som är så typiska för japansk karate. Allting är
öppet, rakt, tydligt och rejält. Det finns inte mycket som är slugt, dolt,
listigt och hemligt. Ur effektivitets synpunkt är det kanske inte det bästa.
Men som mental träning är det ovärderligt. Den japanska versionen av karate har
formats av japans flera hundra år gamla krigartradition. Under flera sekler har
Japans öar skakats av inbördeskrig, där olika krigsherrar krigade med varandra
i deras strävan för ökad makt och inflytande. Samurajerna var de som utkämpade
dessa slag och deras inställning var att
den modigaste och tappraste krigaren var den som förtjänade att segra, utan
fusk och bedrägeri. En samuraj valde hellre att dö ärligt än att vinna med
hjälp av ”knep och knåp”.
Under 1500-
talets mitt skedde den första kontakten mellan japaner och européer i och med
att tre portugisiska sjömän drev i land vid ön Kagoshima. De hade med sig handeldvapen, med vilka som förebild
japanerna ett år senare lyckades producera egna skjutvapen. Efter detta förändrades allting för alltid.
Oda Nobunaga, den första av tre stora krigsherrar som enade Japan, baserade
hela sin armé på det nya skjutvapnet. Han samlade ihop en styrka på 10 000 män,
de flesta av låg härkomst (bönder), och tränade dem i några veckor på att
använda skjutvapen. Sedan skickade han sina med eldvapen beväpnade bönder att
slåss mot erfarna samurajer.
Samurajerna
blev nästintill utplånade. Bönderna som hade övat skytte i några veckor
besegrade professionella och berömda krigare som hade övat i åratal och vars
familjers krigartradition sträckte sig över flera generationer.
Detta
innebar dock inte slutet för kampkonsterna, utan snarare en ny början. Efter
att skjutvapen hade introducerats fortsatte samurajerna att öva kampkonster med
ännu större ivrighet; inte minst kendo
”svärdets väg”. Huvudsakliga målet med
kampkonstträningen blev att utveckla förmågan att leva ett hundra procent äkta
liv. När sannolikheten för överlevnad var minimal
(inte minst på grund av
skjutvapnets ankomst), började deras
huvudsakliga intresse kretsa kring frågor som:
”Hur kan jag leva ett värdigt,
vackert, intensivt och givande liv, trots att det med störst sannolikhet lär sluta
med en alldeles för tidig och våldsam död?”
”Kan man kompensera brist på
livslängd med ökad kvalitet på livets innehåll, mening och intensitet?”
I mitt
senaste inlägg har jag skrivit lite grand om de fysiska aspekterna av karateträningen
och skrev då att ” I den traditionella
karaten betraktas och behandlas våra
fysiska och mentala resurser som två delar av samma helhet.”
Jag skrev
också att träningen i den traditionella karaten, genom sina stora rörelser och
djupa ställningar engagerar alla stora muskelgrupper på ett dynamiskt sätt
(ben, rumpa, mage och rygg). Däri finns
en viktig mental aspekt av karate träningen.
Eftersom hela kroppen engageras i varenda rörelse, engageras
automatiskt psyket också! Det är helt enkelt svårt att låta bli att vara
mentalt närvarande (mindfull), när hela kroppen är engagerad.
På grund av deras diametralt
motsatta egenskaper (samtidigt som de hör till samma helhet), brukar vår kropp
och vårt sinne sällan dra åt samma håll. Därför är vi sällan närvarande i vår
vardag och både våra upplevelser och våra handlingar saknar kraft, kvalitet och
energi.
Mer om
detta kan ni läsa i mitt tidigare inlägg med rubriken ”Vad kostar Äkthet?” Diskrepansen mellan vårt psyke och vår kropp
resulterar i konflikten mellan våra värderingar och våra handlingar.
Samurajerna använde sin
kampkonstträning som sitt främsta verktyg för sin mentala utveckling.
Jag har skrivit om detta ingående i
ett tidigare inlägg med rubriken ”Fysiskt
är Mentalt”
. Idag lever vi i en annan tid och under annorlunda
omständigheter. Vi lever längre, tryggare, säkrare och bekvämare. Jag vill ändå drista mig att ställa frågan:
Kommer ökad livslängd, ökad trygghet, säkerhet och bekvämlighet, någonsin kunna
ersätta vårt behov att leva ett värdigt, vackert, intensivt och givande liv?
Ett liv fyllt med fokus och passion?
För mig kommer kvantitet aldrig
någonsin kunna ersätta kvalitet.
Men, jag har å andra sidan aldrig varit riktigt ”normal”.