Praktisk erfarenhet

praktisk erfarenhet

Jag träffar ofta folk i mitt arbete som har en god kännedom om olika metoder för Mental Träning. Så här lät det nyligen i ett samtal:

Jag är NLP practicioner; har tränat Mindfulness i flera år och har varit på flera retreater… Jag har också läst Mental Träning på Skandinaviska Ledarhögskolan och är på väg att klara den första delkursen. Jag har också studerat hypnos…”

Trots all denna utbildning ville den här personen ha hjälp med att lära sig hantera svåra och stressande situationer och mitt spontana svar var:

Vad hindrar dig välja du EN av alla dessa metoder, hålla fast vid den och jobba med den tills du kan börja skörda frukterna av din träning?”

Att veta mycket om olika mentala metoder är ganska värdelöst när vi hamnar under press. I krissituationer finns det inte tid för teoretiska resonemang. Hjärnan (kroppen) kommer reagera med den responsen som den känner sig mest van vid. Och den kommer känna sig mest van vid den metoden som du har övat mest helt enkelt.

Därför är det bättre att behärska (bemästra) en metod som man litar till 100 procent än att känna till tio metoder som man känner tio procent tillit för. Att veta för mycket och kunna för lite bidrar bara till att man känner sig förvirrad och obeslutsam i en svår situation. Hur mycket man än lär sig från böcker och utbildningar kommer man ändå ingenstans utan praktisk erfarenhet.

Den 4-5 mars i Stockholm kommer jag tillsammans med Fredrik Praesto leda en workshop på temat ”Praktisk Stresshantering” med övergripande rubriken ”Detta kan du inte läsa dig till”. Detta är en praktisk kurs med minimal teoridel där vi kommer träna oss i enkla tekniker i hur man kan skapa en mental stabilitet och avslappning som möjliggör fokus och effektivitet även under hög belastning. Mer om kursen kan du läsa på min hemsida igorardoris.se

Ett Svar till “Praktisk erfarenhet

  • Jag håller med om vikten av att hålla fast vid och fördjupa en metod eller väg. Att hela tiden söka efter den ultimata metoden (som inte finns) kan ofta vara en flykt på så sätt att man söker nästa quick fix när det börjar brännas och komma nära – istället för att våga möta, fördjupa, hålla i och hålla ut.